1.A Columna Vertebralis-Ryggraden
Ryggraden är en flexibel struktur som består av flertalet ben som kallas för kotor. Ryggraden innehåller 33 kotor och är uppdelade i cervikala, thorakala, lumbala, sakrala och coccygyala delar.
I antal för respektive region så finnes: 7 cervikala kotor, 12 thorakala, 5 lumbala, 5 sakrala och 4 coccygyala kotor.
Antalet kan dock variera med en kota mer eller mindre. Denna variation är dock sällsynt men den förekommer.
Kotorna i de övre tre regionerna i kolumnen förblir åtskilda under hela livet, och är kända som sanna eller flyttbara kotor. De sakrala och coccygeala regionerna benämns som falska eller fasta ryggkotor, eftersom de är förenade med varandra för att bilda två ben-fem som bildar det övre benet eller korsbenet, och fyra terminal ben eller Os Coccygis.
1.B Kotornas allmänna egenskaper
En typisk kota består av två väsentliga delar: ett främre segmentet, kotkroppen, och en bakre del, den så kallade kotkroppsbågen. När kotorna är ledade med varandra,bildar de i sin tur en stark pelare för att stödja huvudet och bålen. Ryggraden utgör en kanal för att skydda Medulla Spinalis (ryggmärgen). Mellan varje par av kotor är två öppningar (Foramen Vertebrae), en på vardera sidan, för spinalnerver och kärl.
Nyckeldelar
1. Corpus Vertebrae
kotkroppen är den största delen av en kota, och är mer eller mindre cylindrisk i form. Dess övre och nedre yta är tillplattad och grov samt ger fastsättning till mellankotskivan (fibrocartilages), och vardera uppvisar en kant runt dess omkrets. Framför är kroppen konvex från sida till sida och konkav uppifrån nedåt. Bakom är det platt uppifrån nedåt och något konkav från sida till sida. Dess främre ytan uppvisar några små öppningar, för passage av näringsämnen. På den bakre ytan är en enda stor, oregelbunden öppning, eller ibland flera, för utförsel av Basi-vertebrala vener från kroppen av kotan.
2. Proc.Spinosus
Taggutskott. C1-C6 har tvåtaggiga utskott. Tjänar för fastsättning av muskler och ligament.
3. Proc. Transversurs
Tvärutskott. De tvärgående processerna. Två i antal, en på vardera sidan från den punkt där lamellen ansluter pediclen, mellan de övre och undre artikulära processerna. De tjänar för fastsättning av muskler och ligament.
4. Arcus Vertebrae
Kotbågen. Avgränsar Foramen Vertebrae bakåt och i sidled. Skapar i sin tur två stycken substrukturer.
A. Pediculus Arcus Vertebrae
Pediklar är två korta, tjocka processer, som skjuter bakåt, en på vardera sidan, från den övre delen av kroppen, vid korsningen av dess bakre och sidoytorna. Konkaviteterna över och under pediklarna namnges ryggkotornas hack, och när kotorna är ledade så formas skårorna i varje sammanhängande par av benen och bildar den Foramen Intevertebrale.
B. Lamina Arcus Vertebrae
Lamellerna är två breda plattor riktade bakåt och medialt från pediklarna. De är de avplanade delen av Arcus Vertebrae och fyller den bakre gränsen för Foramen Intevertebrale. Deras övre gränser och de nedre delarna av deras främre ytor är grova för att fästa ligament.Flava.
5. Foramen Vertebrae
Kothål. Begränsat av kotbåge och kotkropp. Foramina Vertebralia bildar tillsammans Canalis Vertebralis.
mvh/ Marcus Stigwan
anatomicsweden 