Crus-Underbenet

Crus består av två olika ben. Tibia och Fibula; Skenbenet och Vadbenet. Tibia är det kraftigaste av dessa två ben och är det ben där kroppens tyngd överförs från Femur vidare ner i Pes. Dock belastas inte fibula. Förbindelsen mellan benen sker proximalt till varandra via en led och distalt i en fog.

Tibiaes mest proximala del skapar knäleden tillsammans med Femur och nederst förbinds Crus med pes i den  övre språngbensleden.

Tib and fib

mvh/ Marcus Stigwan

Humerus-Basala Strukturer

caput humeri

Överarmsbenets huvud.

corpus humeri

Överarmsbenets centrala del och kropp.

tuberculum majus

En större knöl. Agerar som muskelfäste och är beläget lateralt på humerus.

tuberculum minus

En mindre knöl som även den agerar som muskelfäste och är belägen centralt och proximalt på humerus.

crista tuberculi majoris

Benås som går distalt från tuberculum majus. Agerar som fäste för pectoralis major.

crista tuberculi minoris

Benås som går distalt från tuberculum minus. Agerar som fäste för teres major och latissimus dorsi.

epicondylus medialis

Medialt utskott på kondylens ända. Ursprung för underarmens böjarmuskler.

epicondylus lateralis

Utskott på kondylens ända, lateralt om capitulum humeri. Ursprung för underarmens sträckarmuskler.

Humerus basic strukturer

Mvh/ Marcus Stigwan

Sternum-Bröstbenet

Sternum-Bröstbenet

Sternum är ett långsträckt, tillplattat ben, som bildar mittdelen av den främre väggen av thorax. Dess övre ände stöder nyckelbenen, och dess kanter samverkar med brosk i de första sju par revbenen.

Den består av tre delar, som heter uppifrån nedåt, Manubrium SterniCorpus Sterni och proc.Xiphoideus.

Dess naturliga position är snett uppifrån, nedåt och framåt. Den är något konvex fram och konkav bakåt, bred ovan och blir smalare vid den punkt där manubrium Sterni ansluter sig till corpus Sterni, varefter den åter vidgas lite till under mitten av kroppen och sedan smalnar av till dess nedre del.

Dess genomsnittliga längd i vuxen är ca 17 cm., Och är större i storlek hos män än hos kvinnor.

Sternum

Nyckeldelar

1. Manubrium Sterni

Manubrium Sterni, bröstbenets översta handtagsliknande del, är av en något fyrkantig form och bred och tjock ovan. Smalare nedan vid korsningen med Corpus Sterni.

manubrium sterni

2. Corpus Sterni

Bröstbenskroppen. Mellan Manubrium Sterni och proc.Xiphoideus. Kroppen ärbetydligt längre, smalare och tunnare än Manubrium Sterni. Uppnår sin största bredd nära den nedre änden.

corpus sterni

3. Proc.xiphoideus

Svärdsutskottet. Brosktappen längst ner på bröstbenet. Den minsta av de tre delarna. Den är tunn och avlång. Består av mycket broskstruktur i ungdomen, men mer eller mindre
förbenad vid sin övre del när man når vuxen ålder.

proc xiphoideus

Mvh / Marcus Stigwan

Columna Vertebralis-Ryggraden

1.A Columna Vertebralis-Ryggraden

Ryggraden är en flexibel struktur som består av flertalet ben som kallas för kotor. Ryggraden innehåller 33 kotor och är uppdelade i cervikala, thorakala, lumbala, sakrala och coccygyala delar.

I antal för respektive region så finnes: 7 cervikala kotor, 12 thorakala, 5 lumbala, 5 sakrala och 4 coccygyala kotor.

Antalet kan dock variera med en kota mer eller mindre. Denna variation är dock sällsynt men den förekommer.

Kotorna i de övre tre regionerna i kolumnen förblir åtskilda under hela livet, och är kända som sanna eller flyttbara kotor. De sakrala och coccygeala regionerna benämns som falska eller fasta ryggkotor, eftersom de är förenade med varandra för att bilda två ben-fem som bildar det övre benet eller korsbenet, och fyra terminal ben eller  Os Coccygis.

columna vertebrae

1.B Kotornas allmänna egenskaper

En typisk kota består av två väsentliga delar: ett främre segmentet, kotkroppen, och en bakre del, den så kallade kotkroppsbågen. När kotorna är ledade med varandra,bildar de i sin tur en stark pelare för att stödja huvudet och bålen. Ryggraden utgör en kanal för att skydda Medulla Spinalis (ryggmärgen). Mellan varje par av kotor är två öppningar (Foramen Vertebrae), en på vardera sidan, för spinalnerver och kärl.

Nyckeldelar

1. Corpus Vertebrae

kotkroppen är den största delen av en kota, och är mer eller mindre cylindrisk i form. Dess övre och nedre yta är tillplattad och grov samt ger fastsättning till mellankotskivan (fibrocartilages), och vardera uppvisar en kant runt dess omkrets. Framför är kroppen konvex från sida till sida och konkav uppifrån nedåt. Bakom är det platt uppifrån nedåt och något konkav från sida till sida. Dess främre ytan uppvisar några små öppningar, för passage av näringsämnen. På den bakre ytan är en enda stor, oregelbunden öppning, eller ibland flera, för utförsel av Basi-vertebrala vener från kroppen av kotan.

corpus vertebrae

2. Proc.Spinosus

Taggutskott. C1-C6 har tvåtaggiga utskott. Tjänar för fastsättning av muskler och ligament.

proc spinosus

3. Proc. Transversurs

Tvärutskott. De tvärgående processerna. Två i antal, en på vardera sidan från den punkt där lamellen ansluter pediclen, mellan de övre och undre artikulära processerna. De tjänar för fastsättning av muskler och ligament.

proc

4. Arcus Vertebrae

Kotbågen. Avgränsar Foramen Vertebrae bakåt och i sidled. Skapar i sin tur två stycken substrukturer.

Arcus Vertebrae

A. Pediculus Arcus Vertebrae

Pediklar är två korta, tjocka processer, som skjuter bakåt, en på vardera sidan, från den övre delen av kroppen, vid korsningen av dess bakre och sidoytorna. Konkaviteterna över och under pediklarna namnges ryggkotornas hack, och när kotorna är ledade så formas skårorna i varje sammanhängande par av benen och bildar den Foramen Intevertebrale.

Pedicle

B. Lamina Arcus Vertebrae

Lamellerna är två breda plattor riktade bakåt och medialt från pediklarna. De är de avplanade delen av Arcus Vertebrae och fyller den bakre gränsen för Foramen Intevertebrale. Deras övre gränser och de nedre delarna av deras främre ytor är grova för att fästa ligament.Flava.

Lamina

5. Foramen Vertebrae

Kothål. Begränsat av kotbåge och kotkropp. Foramina Vertebralia bildar tillsammans Canalis Vertebralis.

foramen vertebrae

mvh/ Marcus Stigwan